Inom Bujinkan ninjutsu studeras inte enbart kroppsrörelser och obeväpnad kamp. Traditionella vapenmetoder, bukijutsu, är en central del av systemet och för vidare uråldriga principer för strid och självskydd. Dessa vapenfärdigheter tjänar inte bara till att bemästra redskap utan också till att förfina kroppsfärdigheterna och förstå sambandet mellan kropp, vapen och rum. Nedan följer en översikt över fyra grundläggande vapenformer som ofta undervisas i vår dojo.
Battojutsu (抜刀術) fokuserar på den kritiska fasen av svärdsanvändning: att dra klingan och utföra ett hugg i en och samma rörelse. Inom ninjutsu studeras detta både som en del av klassisk kenjutsu och som en integrerad färdighet för självskydd.
Övningarna betonar:
• Att dra svärdet (nukitsuke) i olika riktningar.
• Smidiga övergångar mellan hugg (kiri) och återföring (noto).
• Att läsa motståndarens rörelse och ta initiativ.
Battojutsu tränar sinne, kropp och andning i samklang, med särskilt fokus på tajming och precision.
Hanbōjutsu (半棒術) är konsten att använda en kort stav på ungefär 90 cm. Hanbō betraktas ofta som ett av de mest mångsidiga vapnen i ninjutsu och kan användas för:
• Slag och stötar.
• Lås och kontrollgrepp (gyaku waza).
• Kast (nage waza).
• Vapendeflektion och avväpning.
Träningen i hanbōjutsu hjälper utövaren att förstå hur taijutsu-principer appliceras med hjälp av ett verktyg. Rörelserna är ofta flytande och anpassningsbara.
Rokushaku bojutsu (六尺棒術) handlar om att använda en sex shaku (ca 180 cm) lång stav. Detta är ett av de mest klassiska vapensystemen i ninjutsu och innehåller metoder för:
• Kraftfulla slag och svep.
• Stötar och tryck.
• Avståndskontroll och fotarbete.
• Försvar mot olika typer av attacker.
Rokushaku bojutsu tränar utövaren i att hantera avstånd och timing på ett elegant men kraftfullt sätt. Det är ett av de bästa sätten att fördjupa förståelsen av maai (avstånd) och kurai dori (positionering).
Bo shurikenjutsu (棒手裏剣術) syftar på teknikerna för att kasta smala, spikliknande kastvapen (bo shuriken). I ninjutsu lärs detta ofta ut som en traditionell färdighet med fokus på:
• Kasttekniker från olika ställningar och vinklar.
• Avstånd och precision.
• Mental fokus och andningskontroll.
• Integration med andra vapen och rörelsemönster.
Bo shurikenjutsu utvecklar inte bara förmågan att kasta utan även kroppens koordination och förmåga att upprätthålla lugn i stressade situationer.
Ninjutsu omfattar även studiet av mer okonventionella vapen, där kusarifundōjutsu (鎖分銅術) utgör en särskilt intressant och utmanande del. Kusarifundō är ett kort kedjevapen, oftast bestående av en kedja (kusari) med vikter (fundō) i vardera ände, och kan bäras dolt eller användas öppet. Dess flexibilitet och variation i användningssätt gör den till ett av de mest mångsidiga vapnen i ninjutsu.
Kusarifundō används på flera sätt:
• Slag och svep — Kedjan svingas för att träffa, snärja eller störa motståndarens balans.
• Lås och kontroll — Kedjan kan lindas kring motståndarens lemmar eller vapen för att neutralisera dem.
• Kast och blockeringar — Vikterna kan kastas korta sträckor för att träffa eller avleda attacker.
• Avväpning — Genom att snärja motståndarens vapen eller handled kan kontroll uppnås utan att behöva använda dödligt våld.
Kusarifundōjutsu kräver en hög nivå av kroppskoordination, precision och timing, eftersom vapnet är både snabbt och svårkontrollerat för den ovane.
Bukijutsu inom Bujinkan ninjutsu är inte isolerade färdigheter. Varje vapenmetod är djupt kopplad till kroppsfärdigheterna och lär ut principer som är användbara i all kamp. Genom studiet av battōjutsu, hanbōjutsu, rokushaku bojutsu, bo shurikenjutsu och kusarifundōjutsu får utövaren en bred och djup förståelse för kampens natur — från närstrid till avståndsstrategi, från mjuk kontroll till kraftfullt ingripande.