Bujinkan Budo Taijutsu: Fem grundläggande delar
Bujinkan Budo Taijutsu är ett system som härstammar från flera traditionella japanska kampkonster, samlade och förmedlade av stormästaren Dr. Masaaki Hatsumi. Inom detta system finns en rad metoder och principer för såväl obeväpnad kamp som vapenhantering, med fokus på att utveckla smidighet, timing och strategiskt tänkande.
Nedan följer en översikt över fem centrala delar i Bujinkan Budo Taijutsu:
1. Shinobi no Koppo Karate-jutsu
Struktur och slagtekniker med rötter i “koppojutsu”
• Shinobi hänvisar till de ninja som bodde i Iga regionen och som utvecklade den ursprungliga metoden för självförsvar.
• Karate betyder ”kinesisk hand” och är en term som hänvisar till de flyktingar som kom till Japan efter Tang-dynastins fall år 903 och som hade med sig en effektiv närkamps form som de delade med sig av till lokala krigare.
• Koppo betyder ungefär “ben (skelett)”, handlar i grunden om att förstå hur man påverkar motståndarens skelettstruktur genom slag, stötar och tryck.
• Shinobi no koppo karate-jutsu innefattar slag- och sparktekniker som är inkluderade för ninjutsu-traditionen. Dessa rörelser fokuserar på precision och maximal effekt med minimal ansträngning.
• Vanligtvis är träningen vapenlös men vissa korta vapen förekommer som förstärkningsvapen, såsom tessen, yawara-bo, tanto mfl.
• Träningen betonar distansering, rörelse och målangrepp (exempelvis specifika punkter på kroppen), vilket kan ge snabbt avslutande tekniker eller skapa öppningar för ytterligare grepp och lås.
2. Koryu Jujutsu • Torite
Traditionell jujutsu och grepptekniker
• Här återfinns många av de äldre, klassiska jujutsu-teknikerna från Bujinkans olika skolor (t.ex. Takagi Yōshin Ryū, Shinden Fudo Ryū), som historiskt användes av samurajer för att hantera fiender på slagfältet eller vid arrestering.
• Torite kan översättas med “att gripa och ta” och avser specifika grepp, lås och fasthållningar för att kontrollera eller oskadliggöra en motståndare, ofta med tanke på att denne kan vara beväpnad.
• Betoningen ligger på taktisk användning av tyngdöverföringar, fotarbete och positionering för att effektivt nyttja motståndarens kraft mot honom själv.
• Träning med mellanlånga vapen förekommer, som t ex hanbojutsu och battojutsu men även shurikenjutsu är inkluderat här.
3. Kumi Uchi närkamp
Combatives med historisk bakgrund
• Kumi uchi var ursprungligen en beteckning för den närkamp som uppstod mellan samurajer i rustning, där man inte alltid kunde förlita sig på långa svärd. Istället behövdes säkra kast, fasthållningar och inlåsningar för att snabbt neutralisera fienden.
• Inom Bujinkan tränas kumi uchi främst som en överlappning mellan jujutsu och praktiska självförsvarsmoment på nära avstånd – med eller utan vapen.
• Träningen sker även med långa vapen som t ex bo, yari, naginata.
• Träningen lär ut hur man ska hantera en motståndare i trånga utrymmen eller i situationer där rörelseutrymmet är begränsat, samt hur man bibehåller balans och förflyttningar även i kaotiska situationer.
4. Juppo Sessho no Jutsu
Interaktion med tio läror
• Juppo sessho innebär bokstavligt talat “att behärska tio riktningar” eller “tio dimensioner” och syftar på en fördjupad förståelse av hur kroppen, omgivningen och motståndaren samverkar ur olika vinklar.
• Denna del av träningen handlar inte enbart om rent fysiska tekniker, utan även om att använda timing, distans, psykologi och strategi för att hantera komplexa situationer.
• Kiai och aiki är termer som vi använder här för att förklara en del av de psykologiska teknikerna.
• När man talar om “juppo sessho” innebär det att utövaren förmår applicera alla rörelse principer i alla riktningar samt anpassa sig dynamiskt till förändringar – oavsett om det är flera angripare eller oväntade hinder i omgivningen.
5. Muto Dori Happo
Obeväpnad kamp mot vapen
• Muto dori kan översättas till “utan svärd” eller “utan vapen” och fokuserar på förmågan att försvara sig mot en beväpnad motståndare när man själv är obeväpnad.
• På den här nivån krävs förfinad tajming, distanshantering och förståelse för motståndarens attacklinjer. Misstag kan snabbt vara förödande, så träningen måste ske under kontrollerade former och med djup respekt för riskerna.
• Träningen utgår från kata (form) som transformeras (henka) till någonting formlöst (mushin).
• Muto dori tar fasta på principer snarare än enstaka tekniker: man lär sig att “komma in” på ett säkert sätt, störa motståndarens balans och kontrollera vapnet eller personens kropp innan denne hinner justera sin attack.
Även om de beskrivs i fem delar, hänger de naturligtvis samman som en helhet. Träning i Bujinkan handlar om att gradvis fördjupa förståelsen av principerna bakom teknikerna snarare än att enbart memorera rörelser. Det gör att utövaren kan anpassa sig till olika situationer och motståndare, i linje med den mångsidiga tradition som Bujinkan Budo Taijutsu representerar.
Bujinkan Budo Taijutsu är inte enbart en samling tekniker utan en tradition som syftar till att utveckla utövarens skicklighet, självinsikt och förmåga att hantera både fysiska och mentala utmaningar. Från de grundläggande koppo- och jujutsu-principerna till den högre nivån av juppo sessho och muto dori visar denna träning hur bred och djup ninjutsu- och samuraj-arvet kan vara – och fortsätter att vara relevant än idag.