Funktionell förmåga i en föränderlig situation

Bujinkan Ninjutsu är ett system för budō och självförsvar där träningen syftar till att utveckla människans förmåga att skydda sig, anpassa sig och handla funktionellt i föränderliga situationer. Utgångspunkten är inte att samla tekniker eller förbereda sig för en tävlingssituation, utan att utveckla en kropp och ett sinne som kan uppfatta vad som händer och skapa handlingsfrihet utifrån den situation som faktiskt uppstår.

Grunden finns i taijutsu – förmågan att använda hela kroppen genom hållning, balans, förflyttning, avstånd, riktning, timing och kraftöverföring. Slag, sparkar, uke, grepp, ledkontroller och kast är uttryck för denna kroppsliga grund, snarare än separata färdigheter. Samma principer överförs till användning av vapen och till situationer där motståndaren är beväpnad.
En central utgångspunkt är att tekniken inte är målet. Rörelsen används för att skapa funktionell påverkan: förändra avstånd, bryta balans och struktur, störa perception och intention, begränsa motståndarens handlingsmöjligheter eller skapa en möjlighet att lämna situationen. Vilken konkret handling som uppstår beror därför på människorna, miljön och problemet som måste lösas.

Bujinkan bygger på traditionella japanska ryū-ha, men träningen handlar inte om att försöka återskapa historiska konfliktsituationer. De principer och metoder som traditionerna förmedlar används som redskap för att utveckla en generell och adaptiv handlingsförmåga. Träningen måste därför kunna möta olika människor, kroppar, miljöer, angrepp, vapen och grader av motstånd.

Kihon Happō och Sanshin no Kata bildar en viktig grund för denna utveckling. De bör inte enbart förstås som tekniker som ska reproduceras, utan som modeller genom vilka grundläggande rörelseprinciper kan upptäckas, tränas och förkroppsligas. När förståelsen utvecklas kan samma principer uttryckas på olika sätt beroende på situationen.
Detta kommer till uttryck genom henka (変化) – förändring och anpassning. Henka innebär inte bara att lära sig alternativa versioner av en teknik. Det innebär att kunna förändra sitt agerande när förutsättningarna förändras utan att förlora de principer som gör rörelsen funktionell.
Träningen blir därför i grunden icke-linjär. En situation leder inte alltid till en bestämd teknik och samma problem behöver inte lösas på samma sätt av två olika människor. Kropp, erfarenhet, avstånd, timing, motståndare, underlag, omgivning och intention påverkar vilka möjligheter till handling som finns i just det ögonblicket.
Här finns tydliga paralleller till moderna teorier som Ecological Dynamics och Constraints-Led Approach. Färdighet kan betraktas som något som uppstår i samspelet mellan individen, uppgiften och miljön. Träningen behöver därför inte bara utveckla förmågan att utföra rörelser, utan också förmågan att uppfatta möjligheter, fatta beslut och anpassa handlingen medan situationen förändras.

Bujinkans metod för självskydd begränsas samtidigt inte till fysisk kamp. Eftersom systemets historiska grund även omfattar ninjutsu och ninpō kan konflikthantering innefatta betydligt mer än slag, kast och grepp. Att upptäcka ett problem tidigt, undvika en farlig situation, skapa avstånd, kommunicera, vilseleda, använda omgivningen eller helt enkelt lämna platsen kan vara lika funktionella lösningar som en fysisk teknik.
Det innebär att målet inte är att bli skicklig på att vinna en kamp, utan att utveckla förmågan att inte bli fångad av situationen.
Ibland innebär det att gå framåt. Ibland att gå åt sidan. Ibland att kontrollera eller påverka en annan människa. Ibland att inte ingripa alls. Och ibland är den bästa lösningen att situationen aldrig utvecklas till fysisk konflikt.

På så sätt kan Bujinkan Ninjutsu förstås som ett system för att utveckla människans funktionella handlingsfrihet. Teknikerna är verktyg, kata är träningsmiljöer och Kihon Happō ger oss grundläggande principer. Genom henka lär vi oss sedan att använda dessa principer när verkligheten inte följer den form vi tränade.
Formen ger oss en utgångspunkt. Henka lär oss att lämna formen när situationen kräver det. Målet är att kunna leva och handla fritt, oavsett hur situationen förändras.