Bujinkan Budo / Ninjutsu - Funktionella färdighetsområden
Bujinkan Budō (äka ninjutsu)kan delas in i ett antal funktionella färdighetsområden som tillsammans utvecklar förmågan att agera i föränderliga situationer. Områdena är inte separata discipliner eller tekniska kategorier, utan olika perspektiv på samma budō. Taijutsu, dageki waza, torite, taihenjutsu, bukijutsu, kūkan och taktik överlappar och påverkar ständigt varandra. Kihon Happō utgör den gemensamma grunden, medan henka utvecklar förmågan att anpassa dessa principer efter människan, motståndaren, miljön och situationen.
TAIJUTSU – KROPPSFÄRDIGHET
Allt börjar med förmågan att använda kroppen.
Kamae, balans, struktur, fotarbete, taihenjutsu, avstånd, riktning, timing och rörelsekvalitet skapar grunden för all annan träning. Kroppen ska kunna förflyttas, förändras och återorganiseras utan att förlora balans eller handlingsfrihet.
Funktion: Att kunna röra sig fritt och funktionellt i förhållande till situationen.
DAGEKI WAZA – PÅVERKAN
Slag, stötar, sparkar och uke betraktade som sätt att påverka snarare än som isolerade tekniker.
Träningen omfattar både att ge och hantera fysisk påverkan, men också att förstå avstånd, attacklinjer, kyūsho, struktur och timing. Datotsu används för att störa balans, rörelse, perception och motståndarens möjlighet att fortsätta agera.
Funktion: Att skapa funktionell påverkan.
TORITE – KONTROLL
Grepp, frigöringar, gyaku waza, shime waza, nage waza och andra former av kroppslig kontroll.
Här undersöks hur kontakt kan användas för att påverka motståndarens struktur och handlingsmöjligheter. Kontroll uppstår genom position, kuzushi, riktning och timing snarare än genom att försöka vinna en kraftmätning.
Datotsu och torite är inte separata system. Slag kan skapa grepp, grepp kan skapa kast och kast kan skapa nya möjligheter till påverkan.
Funktion: Att begränsa motståndarens handlingsfrihet samtidigt som den egna bevaras.
TAIHENJUTSU – FÖRÄNDRING
Förmågan att förändra kroppens position och förhållande till omgivningen.
Det omfattar sabaki, nivåförändringar, rullningar, fall, markrörelser, undanmanövrer och övergångar mellan stående och mark. Målet är inte att ”slåss på marken”, utan att kunna fortsätta fungera även när den normala stående strukturen bryts.
Funktion: Att förändra position utan att förlora handlingsförmåga.
BUKIJUTSU – VAPEN
Träning med och mot olika typer av vapen.
Svärd, stav, spjut, kniv och andra traditionella redskap används för att utveckla förståelsen för maai, riktning, timing, kraftöverföring och kūkan. Samma principer överförs till moderna och improviserade redskap.
Vapnet betraktas inte som något fristående från kroppen. Bukijutsu är taijutsu genom ett redskap.
Funktion: Att kunna förstå och hantera den förändrade relation som ett vapen skapar.
KŪKAN – RELATIONEN
Förmågan att uppfatta och påverka rummet mellan människor.
Här står maai, vinklar, attacklinjer, timing, positionering och möjligheter till handling i centrum. Det är också här kopplingen till Ecological Dynamics blir tydlig: handlingen uppstår genom relationen mellan individen, motståndaren, uppgiften och miljön.
Kūkan är därför inte bara ”tomrum”. Det är det föränderliga handlingslandskap där möjligheter öppnas och stängs.
Funktion: Att uppfatta och skapa möjligheter till handling.
HEIHO – TAKTIK
Förmågan att hantera situationen som helhet.
Budō börjar inte när det första slaget kommer. Situationsmedvetenhet, observation, positionering, kommunikation, undvikande, de-eskalering, kyojitsu och användning av omgivningen är delar av samma funktionella perspektiv.
Eftersom Bujinkan också har sina rötter i ninjutsu och ninpō kan den bästa lösningen vara indirekt. Att undvika konflikten, vilseleda, skapa osäkerhet, lämna platsen eller påverka situationen utan fysisk konfrontation kan vara bättre än att använda en kampteknik.
Funktion: Att lösa situationen med minsta nödvändiga konflikt.
KIHON HAPPŌ – DEN GEMENSAMMA GRUNDEN
Dessa områden ska inte förstås som separata ämnen.
Kihon Happō löper genom dem alla.
En rörelse kan börja som taihenjutsu, bli dageki waza, övergå till torite, skapa nage och avslutas genom att man lämnar situationen. Ett vapen förändrar avståndet och därmed kūkan, vilket förändrar taijutsu och vilka möjligheter som finns till påverkan.
Det är därför Bujinkan Budō inte behöver delas upp i ”striking”, ”clinch”, ”grappling” och ”ground fighting”. Samma kropp och samma grundprinciper måste kunna fortsätta fungera när situationen förändras.
- På Shoden nivån lär vi oss grunderna.
- På Chūden nivån utsätter vi dem för variation och låter henka uppstå genom samspelet mellan individ, motståndare, uppgift och miljö.
- På Okuden nivån blir gränserna mellan kategorierna allt mindre betydelsefulla. Situationen avgör vad som behöver uppstå.