Bujinkan är en organisation som skapades av Masaaki Hatsumi 1972 och där vi studerar självförsvar, självskydd och självbevarelse baserad på 9 gamla stridskonstskolor:
Kanji tecknet ”ryu 流” är av kinesiskt ursprung, och kan även utläsas som ”nagare”. Det betyder ursprungligen ”att flöda” och ”flöde” men har senare även getts översättningen tradition eller skola.
Många av dessa ursprungliga ryu grundades av en person, ofta en krigare, som hade någon form av livsavgörande erfarenhet. Den upplevelsen ansågs ha flödat ner från en gudomlig källa och betraktades som en hemlig lära och hölls dold för alla förutom de invigda i familjen eller släkten. Det kunde dröja flera hundra år innan detta ”flöde” namngavs och eller nedtecknades på pergament. Kunskapsöverföringen skedde alltid direkt från mästare till elev och kunde ges i form som en performativ överföring av känslan av flöde och inspiration.
De äldsta dokumenten innehöll inga beskrivningar av tekniker eller övningar, bara konceptuella tankar och idéer om strid och överlevnad. Jämför detta med moderna japanska ”do” arter och kampsporter som har filosofi, tekniker och metoder samlade och konstruerade av en kommitté, en mix av tekniker sammanfattade i diskursiva rörelsemönster eller styrda av ett regelsystem.
Om man försöker fånga in en klassisk ryu/flöde i ett ritualiserat system så dör den omedelbart. Flödet kan endast upplevas i verkligheten och kan inte definieras med en teori eller dokumenteras i en bok. Teoretisk kunskap av det här slaget tillför oss inget nytt om verkligheten, för slutsatsen finns ju redan gömd i förutsättningarna. Den arvsynd som många gamla och nutida kampkonstmästare (och kommittéer) har gjort är de har utgått från kata/drill/övning i ett bestämt sammanhang och gjort det till en evig sanning.
Bujinkan Vänersborg är en kreativ sammanslutning för budo-utövare, som ursprungligen saknar pedagogiska system eller dogmer. Bältesgraderna vi har är förvisso en modern skapelse men det finns ingen gemensam norm eller bestämmelse för vad varje grad definieras av eftersom vi alla utgår från våra personliga förutsättningar.
Ett av de många japanska visdomsord som vi upprepar i dojo'n är en rest från den krigiska perioden; ”Det man tränar på, det blir man bra på... men var försiktig med vad du blir bra på”.